2
Sådana bibliska texter visar att eros hör till Guds eget hjärta. Den Allsmäktige förväntar sig ett ”ja”
från sina skapade varelser, liksom den unge brudgummen gör det av sin brud. Dessvärre har
mänskligheten, förförd av den Ondes lögner, alltifrån begynnelsen stängt sig för Guds kärlek, i
illusionen av en omöjlig självtillräcklighet (jfr 1 Mos 3: 1-7). Inkrökt i sig själv avlägsnade Adam sig
från Gud, som är livets källa, och blev den förste av ”alla dem som genom sin fruktan för döden
varit slavar hela sitt liv” (Hebr 2: 15). Men Gud lät sig inte besegras. Människans ”nej” blev istället
den avgörande impulsen att uppenbara Hans kärlek i all dess frälsande kraft.
Korset uppenbarar fullheten av Guds kärlek
I korsets mysterium uppenbarar sig i dess fullhet den oemotståndliga makten i den himmelske
Faderns förbarmande kärlek. För att på nytt erövra sin skapelses kärlek, har Han betalat ett
mycket högt pris, nämligen sin enfödde Sons blod. Döden, som för den förste Adam var tecknet
på den yttersta ensamheten och vanmakten, förvandlades av den nye Adam till kärlekens och
frihetens högsta akt. Så kan man mycket väl med Maximus Bekännaren hävda att Kristus ”så att
säga dött ’gudomligen’ (divinamente), eftersom han dött av fri vilja” (Ambiguorum liber, PG 91,
1056). På korset uppenbaras Guds eros för oss. Enligt ett uttalande av Pseudo-Dionysius är eros
den kraft ”som inte tillåter den älskande att dröja kvar i sig själv, utan driver honom att förena sig
med den älskade” (De divinis nominibus, IV, 13; PG 3, 712). Finns det en ”galnare eros” (N.
Cabasilas, Vita in Cristo, 648), än den som ledde Guds Son att förena sig med oss ända därhän
att han själv tog på sig att som sina egna genomlida följderna av våra brott?
”Honom som de har genomborrat”
Kära bröder och systrar! Låt oss blicka upp till den på korset genomborrade Kristus! Han är den
mest skakande uppenbarelsen av Guds kärlek, en kärlek i vilken eros och agape, långt bortom
alla motsatser, belyser varandra inbördes. På korset tigger Gud själv om sin skapelses kärlek.
Han törstar efter kärleken från envar av oss. Aposteln Tomas har i Jesus igenkänt sin ”Herre och
Gud”, när han lade sin hand i såret i Jesu sida. Det förvånar oss inte att många heliga i Jesu
Hjärta ser det mest gripande uttrycket för denna kärleks mysterium. Man kunde rent av säga att
uppenbarelsen av Guds eros till människan, i verkligheten är det högsta uttrycket för Hans agape.
I sanning, endast den kärlek i vilken det villkorslösa självutgivandet förenas i en lidelsefull önskan
om ömsesidighet, ger en ”berusning” som gör de tyngsta offer lätta att bära. Jesus har sagt: ”När
jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig” (Joh 12: 32). Det svar som Herren
längtansfullt förväntar av oss är framför allt att vi tar emot hans kärlek och låter honom dra oss till
sig. Men det räcker inte att bara ta emot hans kärlek. En sådan kärlek vill få som gensvar att vi ger
den vidare till andra. Kristus ”drar mig till sig”, för att förena sig med mig, så att jag skall lära mig
att älska bröderna med hans egen kärlek.
Blod och vatten
